Phantom of The Opera: Swedish Translation Akt 1 **** Parisoperans scen, 1905. Operans gamla bråte auktioneras ut. Bla en affish från produktionen av "Hannibal" och en träpistol och tre dödskallar från produktionen av "Robert le Diable". Raoul, den sjuttioårige greven av Chagny, finns bland köparna. Auktionsförättare: Nummer 665, en speldosa i papier- mache i form utav en apa i persisk plysch, som spelar på symbal. Och jag vill särskilt påpeka, mina damer och herrar, att den här speldosan fortfarande fungerar. Biträde: Visas här. Han drar upp den och låter den spela. Auktionsförättare: Får jag ett första bud på tjugo franc? Nej, vad är nu detta? Femton? Femton bjudet, tackar. Herrn sa tjugo. Tjugo franc bjudet, tackar. Kvinna: Tjugofem! Auktionsförättare: Tjugofem här till vänster, tack Madame. Vem säger trettio? Hör man på, trettio franc bjudet. Första, andra, tredje. Såld för trettio franc till Greve de Chagny. Tackar än en gång ers nåd. Raoul: Får speldosan av biträdet. Ursäkta... För sig själv. En förtjusande klenod! Allting stämmer, det måste vara den. Din sammets väst och din cymbal, så ofta hon berättat just om dig min vän. När alla vi gått bort lär du nog spela än. Auktionsförättare: Och så, nummer 666, en takkrona. Några av er kanske drar er till minnes den märkliga historien om Fantomen på Operan, en gåta som aldrig fick sin nöjaktiga förklaring. Det har sagts oss, mina damer och herrar att just det här är olyckstillfällets takkrona. Vår verkstad har låtit reparera den så gott det nu gick, och dragit in det elektriska ljuset i den här och var, så att vi kan se hur den såg ut i helt skick. Låt oss nu försöka driva svunna tiders spöken på flykt, med lite upplysning, mina Herrar. Auktionsförättaren tänder takkronan. En blixt lyser upp scenen och samtidigt som Ouvertyren spelas slungas vi tillbaka i tiden. På scenen blir Operan återställd till sin forna glans och takkronan lyfter från golvet och stiger upp till sin gamla plats, högt upp under taket. Scen 1 Det är repetition för den nya produktionen av "Hannibal". Carlotta: Håller ett avhugget fiendehuvud i händerna Se trofén, från armén som nu för kriget mot tyrannerna i Rom. Kvinnokör: Till jublande sånger och dans, trumpeterna mot himlen. Ty Hannibals ära och glans, skall frälsning åt oss bringa! Manskör: Carthagos trumpeter i kör, får romarna att skälva! Krigsherrens trummor vi hör, Hannibal kom! **** Piangi: Ack, vilken sorg att se vårt fosterland, hotas på nytt av Roms enorma här. I morgon skall vi åter drabba samman, men här i kväll är tid för fröjd och gamman! Lefèvre: Signor Piangi, vår främsta tenor, alldeles utomordentlig tillsammans med La Carlotta. **** André: Vem är den där flickan Lefèvre? Lefèvre: Det är Meg Giry, Mme Girys dotter. En mycket lovande ballerina, Monsieur André, mycket, mycket lovande. Mme Giry: Du där Christine Daaé, koncentrera dig! Meg: Christine, vad är det med dig? Firmin: Daaé? Konstigt namn. Lefèvre: Svenska, vallonskt ursprung tror jag. André: Släkt med violinisten? Lefèvre: Ja, hans dotter tror jag. Det är nog inget fel, men hon går bara omkring och drömmer. Men följ med mig mina herrar, varsågod den här vägen. Kör: Se, Hannibals stora armé, Carthagos elefanter. Beredda till strids Hannibal! Hannibals marsch! Carlotta: Min älskade åter är här, från krig i fjärran länder. Piangi: Min älskade, öppna din famn, din hjälte återvänder! Kör: Hör stridselefanters signal, de för oss ut till seger. Se här, Hjälten är här! **** Operans direktör, Lefèvre som åsett repetitionen ber om uppmärksamhet och berättar att han har sålt Operan till herrarna André och Firmin. Han vill dock inte tala om varför han säljer. Lefèvre presenterar några av de mest framstående personerna vid ensemblen för André och Firmin, prima donnan Carlotta, tenoren Ubaldo Piangi, som också är Carlottas älskare och Mme Giry, balettförestånderskan. André ber Carlotta att sjunga en aria ur "Hannibal" och det går hon gärna med på. Carlotta: Tänk på mig, tänk på vår kärlek, när vi sagt farväl. Och lova mig, lova mig heligt, spar mig i din själ. Känner du uti din ensamhet, du längar hem från fjärran land. Dela med dig av ditt vemod, tänk på mig ibland! Tänk på mig, minns du det än.... Plötsligt ramlar det ner en kuliss som nästan träffar Carlotta. Allmän kaos utbryter. Meg/Balettflickor: Det är han, det är Operafantomen! Det är spöket nu igen! Det är han, Fantomen! **** André: Var snäll och visa lite vanlig diskretion! Firmin: Till balettflickorna Om Mademoiselle ursäktar. André: Till Carlotta Signora, snälla, det är sånt som händer! Carlotta: Sånt som händer? Ni har varit här i fem minuter, vad vet ni? Jodå, sånt händer, jämt och sant! I tre år har vi varit med om sånt som händer! Och ni, har ni kanske sett till att det inte händer? Nej! Och ni är precis lika vänliga, sånt som händer. Det skall jag säga er, att slutar inte sånt här att hända, så kommer heller inte det här att hända. Ubaldo! Andiamo! Piangi: Hm! Amatori! **** Hon störtar ut, följd av Piangi och Lefèvre får plötsligt också bråttom att ge sig iväg. De två nya direktörerna diskuterar händelsernas utveckling när Mme Giry talar om för dem att hon har ett meddelande från Operaspöket. Han kräver att hans lön på 20 000 franc i månaden skall fortsätta att betalas ut och att loge nr fem alltid skall stå ledig för hans räkning. Mme Giry påpekar att de kanske har råd att betala spöket ännu mer pengar, nu när de har den unge, rike Greven av Chagny, som välgörare. André: Mme Giry, finns det någon reserv för Madame Carlottas roll? Reyer: Nej, det gör det inte, det här är en alldeles ny uppsättning. Meg: Christine Daaé skulle klara det! Firmin: Lilla balettflickan? Meg: Hon har tagit sånglektioner för en framstående lärare. Mme Giry: Låt henne provsjunga, hon har fått en utmärkt skolning. Christine: Tänk på mig, tänk på vår kärlek, när vi sagt farväl. Och lova mig, lova mig heligt, spar mig i din själ. Firmin: Alltså, detta är ingenting för mina nerver. André: Tyst! Gör det inte värre än det redan är. Christine: Känner du uti din ensamhet, du längtar hem från fjärran land, dela med dig av ditt vemod, tänk på mig ibland. Repetitionen omvandlas plötsligt till stor galapremiär. Vår kärlek var en gång av evig vår, som var vår förnyar sig, men om den var värd att minnas, lova tänk på mig. Tänk på allt som vi har skänkt varann och bry dig ej om allt vi inte hann. Tänk på mig, se hur jag väntar, tyst och utan krav. Du ser mig där, se hur jag spanar, ut mot öde hav. Jag minns vår kärlek, och vår lyckas tid. och tills du kommer hem till mig, skall det inte gå en dag, då jag ej tänkt på dig. Den unge Raoul, Greve av Chagny sitter tillsammans med direktörerna i deras loge. Raoul: Är det hon? Kan det vara Christine? Bravo! Vad hon ändrats, hon är inte mer den barndomsvän som lekt med mig. Vi har inte setts på länge, men nog minns jag dig. Christine: Res din väg, men glöm ej all den kärlek som jag en gång ser i dig. Och behåll min bild i minnet. Lova tänk på mig! Scen 2 Det är efter föreställningen. Christine är ensam på väg till sitt omklädningsrum. Meg är på väg att hinna i fatt henne för att prata med henne när en röst plötsligt hörs. Fantomens röst: Bravi, Bravi, Bravisimi.. Christine reagerar starkt, men Meg har inte hört något. Meg: Christine, Christine! Fantomens röst: Christine... Meg: Var i all världen har du varit? Vad du var bra Christine! Låt mig få veta hemligheten, vem har lärt dig sjunga? De går in i Christines omklädningsrum. Christine: Jag skulle möta en ängel, lovade far mig en gång. Ängeln har kommit i drömmen, och har lärt mig sång. Som i trance. Här i mitt rum, jag hör hans stämma, någonstans här inne. Ständigt är han, min Ängel hos mig, liksom en god ande.. Meg: Christine, vad är det du drömmer? Du verkar inte normal. Christine, du skrämmer mig nästan, med ditt hemska tal! Christine: I extas. Herre och Ängel, skydda, led mig, gör mig till din Ängel! Meg: Någon hon kallar sin Ängel.. Båda: Herre och Ängel, låt mig se dig! Visa dig nu Ängel! Christine: Han är här med mig nu! Meg: Vad du är blek.. Christine: Han kom ner.. Meg: ..och vad din hand är kall! Christine: Han skrämmer mig! Meg: Var inte rädd. Plötsligt dyker Mme Giry upp. Mme Giry: Meg Giry, är du dansös eller inte? Kom och repetera. Meg: Repetitioner, alltid repetitioner! Scene 3 Efter Meg har gått kommer Raoul till Christines omklädningsrum och hon känner igen honom som sin barndomskamrat. **** Christine: Åh, Raoul, är det verkligen du? Raoul: Christine! Lilla Lotte sitter och tänker. Christine: Så du kommer också ihåg det. Raoul: Lilla Lotte undrar, vad tycker jag bäst om? Båda: En docka, en kjol? Christine: Eller tomtar och troll? Raoul: Picnicken på vinden. Eller kakor? Christine: Och far spelade fiol! Raoul: Och så berättade vi alla gamla nordiska sagor. Christine: Ingenting sånt sa Lotte, nej. Det är skönast att slumra och höra Musikens Ängel som sjunger för mig, Musikens Ängel som sjunger för mig. **** Raoul är eld och lågor av återföreningen och vill bjuda Christine på middag, men hon vill inte eftersom Musikens Ängel är mycket sträng. Men han vill inte lyssna utan störtar iväg efter hatt och rock. Christine: Allting är inte som förut Raoul! Fantomens röst: Fräck och förmäten är den snobben, snyltar på min framgång! Slynglar som han skall inte dela äran av min möda! Christine: trollbunden Ängel, jag hör dig, sjung jag lyssnar, stanna hos mig, led mig! Ängel, min själ var svag, förlåt mig. Kom till mig nu, Herre! Fantomens röst: Älskade barn, vill du veta, varför jag döljer mig så. Se i din spegel härborta, och du skall förstå. Fantomen blir synlig i Christines stora spegel. Christine: Herre och Ängel, skydda, led mig. Gör mig till din Ängel! Herre och Ängel, låt mig se dig! Visa dig nu Ängel! Fantomens röst: Jag är din Herre och Ängel, kom till din Herre och Ängel! Christine går mot spegeln samtidigt som Raoul kommer tillbaka. Han hör röster från Christines rum och försöker öppna dörren som är låst. Raoul: Vem var det där, vem finns där inne? Fantomen: Jag är din Herre och Ängel, kom till din Herre och Ängel! Spegeln har öppnat sig och Fantomen tar Christine i handen och för henne genom spegeln som genast förvandlas till en vanlig spegel igen. Dörren till omklädningsrummet går plötsligt upp och Raoul störtar in i det tomma rummet. Raoul: Christine! Ängel! Scen 4 Christine sitter i fören på en båt som Fantomen stakar fram över en dimmig sjö, mot sitt gömställe. Christine: Han kom till mig en natt, som i en dröm. Hans röst var manande, men ändå öm! Nu är han här igen, jag drömmer ej! Jag känner nu att Operans Fantom finns inom mig! Fantomen: Sjung om igen med mig, vår kärlekssång. Min kraft blir starkare för varje gång! Och du må fly min blick, och frukta mig! Du känner nu att Operans Fantom, finns inom dig. Christine: Din blick är skrämmade att stå inför. Din vita mask är jag.. Fantomen: ..det är mig man hör. Båda: Ty det är din/min magi, som ger mig/dig röst! Jag/Du känner nu att Operans Fantom finns i mitt/ditt bröst. Röster: Det är han, det är Operafantomen! Se upp, för Operafantomen! Fantomen: Du bara anade, din dröm var sann. Han var din spegelbild.. Christine: ..och jag var han. Båda: Ett mörkrets labyrint, förgrenar sig. Jag/Du känner nu att Operans Fantom finns innom mig/dig. Christine och Fantomen har kommit fram till hans gömställe, och Christine sjunger som hon aldrig sjungit förr på hans befallning. Christine: Det är han, det är Operafantomen! Fantomen: Sjung min Ängel! Sjung för mig! Sjung min Ängel, sjung! Sjung för mig! Scen 5 Fantomen: Jag har fört dig till en tonernas hemlig ort. Till ett rike där allting är vigt åt musiken, musiken.. Du har flytt mig, liksom driven av inre kraft. Första gången jag hörde din röst viste jag att du fötts till att tjäna den sköna musiken, musiken.. Nattens tystnad formar melodier, mörkret skapar nya fantasier. Undertryckta drömmar som stilla mot dig strömmar. Långsamt, vänligt, omsluts du av natten, grip den, känn den, sjunk i djupa vatten. Vänd dig bort från allt som om dagen lyser kallt vänd dig till en mörk och sällsam melodi och kom till nattens lockande musik. Låt din blick bakom slutna ögon skåda allt, som du anat, men aldrig vågat se. Gör dig fri, låt dig föras högt mot skyn, och en ny värld skall öppnas för din syn. Varligt, farligt, smeker mina toner, se dem, ge dem nya dimensioner. Omedvetet når du en värld du ej förstår, som förklaras blott i drömmarnas logik, försjunk i nattens hemliga musik. Ge dig hän åt ditt innerstas mysterium, låt dig lyftas långt bort om tid och rum, till mitt rike, vars namn du inte vet. Blir du min för tid och evighet. Gömda, glömda, slumrar dina minnen, Hör mig, rör mig, öppna alla dina sinnen. Överskrid en gräns till en högre existens till den kraft som ryms i tonernas mystik, som ryms i nattens mäktiga musik. Under hela Fantomens sång har Christine befunnit sig i ett trance- likt tillstånd. Tillsist visar Fantomen Christine en stor spegel, där en bild av Christine iklädd bröllopsklänning och slöja syns. När bilden rör sig svimmar Christine och Fantomen fångar henne och bär henne till båten. Bara du gör sången skön och rik. Hjälp mig skänka natten dess musik! Scen 6 Det är nästa morgon. Fantomen sitter vid orgeln och komponerar. En speldosa i form av en apa börjar spela och Christine vaknar. Christine: Det var dimma, det var natt, vita slöjor och en svart stilla sjö. Där fanns underliga ljus, och där på sjön fanns det en båt. Och i båten fanns en man... Vem tog mig med in i dunklet? Vad finns det bakom hans mask? Hon går fram till Fantomen som är förjupad i sitt arbete och sliter av honom masken. Fantomen: Satan! Din lilla raska Pandora! Din lilla djävul, var det detta du ville se? Satan! Din lilla falska Delilah! Din lilla huggorm! Aldrig mera kan du bli fri! Satan! Varför? Värre än du anat, är den syn du har framför dig. Detta vidunder, som tillhör helvetet, men som längtar efter frälsning. En dröm i hemlighet, hemlighet. Men Christine.. Fasan kan bli kärlek, om du finner människan bakom detta missfoster, jag är ett monster, som sprider skräck, men längtar till skönhet. I hemlighet, i hemlighet. Åh, Christine! Hon ger tillbaka masken och han sätter den på sig. Kom vi går tillbaks, de två dårarna som styr min teater saknar dig! Scen 7 Scenarbetaren Buquet har samlat balettflickorna omkring sig. Han har klätt ut sig till Fantomen. Buquet: Med hud som likblek pergament, ett hål i ansiktet och ingen näsa alls. Buquet tar fram en snara och visar flickorna hur de skall undgå att bli fångade i Fantomens snara genom att sätta upp handen mot kinden, så att snaran inte kan dras åt. Ni måste vara på er vakt, för annars kan ni få en snara om er hals! Fantomen och Christine kommer tillbaka, när Fantomen märker att de där finns folk, ger han sig snabbt iväg med Christine igen. Men balettflickorna, Buquet och Mme Giry har redan sett dem och flickorna springer skrämda sin väg. Mme Giry: De som säger allt de vet, finner ofta att de inget förstått. Ni Buquet bör tiga still, annars får han er att tystna för gott! Scen 8 Utspelar sig på direktörernas kontor. Firmin läser tidningarna. Firmin: "Mystiskt tillbud på Operan." "Det var mystiskt när sopran försvann." "Mystiskt" enligt Sûreté. Och det är mycket mystiskt annat med. Det är rena hysterin, först Carlotta, så Christine. Skvaller vill vi gärna ha, det är sånt som säljer bra! Köerna blir bara längre, fast vi saknar personal. De är väck bägge två, men det går ändå. Opera, vad är väl Gluck och Wagner mot en dag då det har vankats en skandal? André: Helvete, allting verkar gå rakt åt Helvete! Firmin: Inte svära så. Det är bra reklam, bör du tänka på! Vi skall ha reklam... André: Men det fattas två! Firmin: Biljettkön varslar om succé! Han upptäcker ett par brev som ligger på skrivbordet. Du har visst fått brev du med. André: "André, det var en kväll att minnas! Och särskilt då Christines succé. Ingen sörjde ett skvatt att Carlotta stack, långt ifrån! Baletten var ju nätt, men piruetterna förfärliga att se." Firmin: "Firmin, jag väntar på betalning i enlighet med mitt kontrakt. Skicka gaget så snart ni kan få det klart. Var god vänd. Ingen ordinär är populär, så ni bör göra som jag sagt!" Båda: Vad är det för rappakalja? Vad är det för jävla tok? Firmin: Signaturen F.O André: Vem är det måntro? Båda: Gissa vem! Firmin: Det är den där Fantomen... André: Det är symptomen på en galning! Firmin: Och betalning för vad då, säg. André: Nej, stå på sig, skall man göra Båda: Inget höra, säga nej, betala ej för han är inte.. Raoul kommer in. Raoul: Var är hon? André: Madame Carlotta? Raoul: Nej, fröken Daaé, var är hon? Firmin: Det vet väl inte vi. Raoul: Ni får förklara, det var väl ni som skrev detta brev? Firmin: Vad är nu detta? André: Oh, nej då! Firmin: Det är inte vi! Raoul: Här är hon inte? Firmin: Oh, nej då! André: Vet ingenting! Raoul: Nej, sluta skämta. Är detta inte brevet ni skrev? Firmin: Och vad är det då som vi lär ha skrev? Skrivit. André: "Var inte orolig för fröken Daaé, Musikens Ängel beskyddar henne. Gör inga försök att spåra henne." Raoul: Om inte ni skrev brevet, vem gjorde det då? Carlotta och Piangi kommer in. Carlotta: Var är han? André: Välkomna åter. Carlotta: Den fine greven, var är han? Raoul: Vad är det nu? Carlotta: Jag har ert brev här. Firmin: Som ni har skrivit? Raoul: Visst inte! André: Men varför det? Carlotta: Ni skrev det inte? Raoul: Jag lovar! Firmin: Vad pågår här? Carlotta: Ni vågar påstå att brevet inte kommer från er? Raoul: Och vad står det då som jag inte skrev? Han tar brevet och läser det. "Era dagar här på Operan är räknade, Christine Daaé kommer att ta över ert parti ikväll. Och bered er på det värsta om ni försöker hindra henne!" André/Firmin: Alltför många brev för min smak, och nästan alla om Christine. Sen vi kom är det henne det handlar om. Mme Giry och Meg kommer in Mme Giry: Christine är här igen. Firmin: Då kan vi skjuta på vår sammankomst till sen. André: Var någonstans är tösen nu? Mme Giry: Hon åkte hem och gick till sängs. Meg: Hon var så trött. Raoul: Får jag träffa henne? Mme Giry: Hon får inte träffa någon. Carlotta: Skall hon sjunga ikväll? Mme Giry: Här har jag ett brev. Raoul/Carlotta/André Får jag läsa... Firmin: Nej! "Mina herrar, jag har skrivit flera brev till er av högst älskvärt slag, i vilka jag givit detaljerade direktiv angående skötseln av min Opera. Ni har inte följt mina instruktioner. Jag ger er därför... Fantomens röst: ...en sista chans.. Christine Daaé är tillbaka nu och inför hennes karriär kräver jag: När ni nu skall sätta upp "Il Muto" skall den stumma Pagen spelas av Carlotta. Och fröken Daaé spelar rollen som Grevinnan. En roll som ju kräver grace för att göra effekt. Men rollen som Pagen är stum, vilket gör mitt val, som ni förstår, perfekt! Jag skall se föreställningen från min vanliga plats i loge fem, som skall hållas ledig för mig. Skulle dessa order ignoreras, kommer en katastrof bortom era vildaste föreställningar... Firmin: ...att drabba er. Med utmärkt högaktning, eder underdånige F.P.O" Meg: Christine, Christine... Carlotta: Christine! André: Hur blir det nu? Carlotta: Ni intrigerar för Christine! Firmin: Det är inte klokt! Carlotta: Ni har ihop det med henne, herr Greve! Raoul: Aha, ni tror på skvaller. André: Signora! Carlotta: O traditori! Firmin: Det är ett skämt! André: Det gör det samma! Carlotta: O mentitori! Firmin: Signora! André: Det är ni som drar! Firmin: Och alltid dragit! André: Signora! Firmin: Sån idiot! André: Vi lyder aldrig! Firmin: Christine Daaé får rollen som pagen- den stumma rollen. André/Firmin: Carlotta skall ha kvar grevinnans parti! Raoul: Ni borde skämmas! Carlotta: Ni bara smickrar. Ni märker inte att jag lider! Signori, è vero? Non, non, non voglio udiere! Lasciatemi morire! O padre mio! Dio! Mme Giry: Ängeln ser och Ängeln hör! Raoul: Varför flydde Christine från mig? Carlotta: Ni har lurat mig! André/Firmin: Signora, förlåt, förlåt.. Carlotta: Ni har bedragit mig! André/Firmin: Vi besvär er, ni får tro oss! Meg/Raoul: Var finns Christine? Carlotta: Abbandonata! Deseredata! O, seventurata! Mme Giry: Ängeln vet och ängeln hör! Raoul: Vart tog hon vägen? Carlotta: Abbandonata! Disgraziata! André/Firmin: Signora sjung för oss! Och sluta gräla. Raoul/Giry/Meg: Säg varför skrek ni så? Carlotta: Non voґcantar! André: Publiken vill ha er! Firmin: Och särskilt vi! Carlotta: Ni vill nog hellre ha er lilla söta ängsmus. André/Firmin: Er vill vi ha! André/Firmin: Prima donna, ni prydnad för vår scen, se er publik, med stamp och skrik och applåder! André: Låt dem få höra er sång, än en gång! Firmin: Oss allihop till nåder. Båda: Prima donna, förtrolla oss igen! André: Tänk på ert kall... Firmin: I alla fall på biljettkön! Båda: Oh, Prima donna, ni vet vad ni vill, var kvar och sjung en gång till! Raoul: Christine sa att han var en Ängel. Carlotta: Prima donna, din sång föds än en gång! Är ej publiken den bästa kritiken? André/Firmin: Tänk på publiken! Direktörerna lyckas snart övertala Carlotta att spela huvudrollen trots Mme Girys varningar och Raouls och Megs oroliga frågor. **** Alla: Sjung Prima donna igen! Fantomens röst: Så, det blir krig mellan oss? Om ni inte lyder mig, kommer en katastrof bortom era vildaste föreställningar att drabba er! Alla: Igen! Scen 9 Det är premiär för "Il Muto". Carlotta spelar Grevinnan och Christine spelar deb stumme pagen Serafimo. Raoul: Får jag be herrarna att ta plats? Själv tänker jag sitta här i loge fem. André: Tycker ni att det verkar så särskilt välbetänkt? Raoul: Käre André, det finns inte en stol ledig, förutom i loge fem. Den förtrogna: Ni ser att grevinnan älskar denna parveln nu. Snobb 1: Herr Greven skulle dö av chock. Snobb 2: Men väl är han en riktig bock! Alla tre: Fy! Fy! Fy! André: Inget går upp mot gammal fin opera! Firmin: Eller gammal fin dekor. André: Gamla sångare. Firmin: Och gammal publik! André: Och utsålda hus. Grevinnan: Serafimo, din dräkt är perfekt! Firmin: En katastrof bortom våra vildaste föreställningar? Det knackar på Grevinnans dörr. Grevinnan: Vem kan det vara? Don Attilio: Kära hustru, öppna för din make. Kära du, Jag skall resa bort i ett viktigt ärende. Du får sällskap av henne där. Fast det sällskapet skulle jag nog helst njuta utav själv! Grevinnan: Nu far han, den gamle idioten! Don Attilio: Jag har länge misstänkt att min fru är otrogen! Jag stannar hemma och spionerar på henne, i hemlighet. Addio! Grevinnan: Addio! Båda: Addio! Carlotta: Serafimo- nu bort med din förklädnad. Visst är du stum, men kyss mig ty min make borta är. Nu är jag glad i sinn! Hahahahaha etc. För nu har jag bedragit maken min. Grevinnan och kören: Han fattar ej ett skvatt! Hahahahaha etc. Om han visste for han ej bort i hast! Fantomens röst: Gav jag inte order om att loge fem skulle stå ledig? Meg: Det är han, det är Operafantomen! Christine: Det är han, jag vet att det är han. Carlotta: Din roll är stum, lilla padda där! Fantomens röst: Padda, Madame? Kanske är det ni som är en padda! Grevinnan: Maestro, da capo per favore. Serafimo, nu bort med din förklädnad! Visst är du stum, men kyss min ty min make kvack Mitt i arian bryts Carlottas röst och hon börjar kväka som en padda, Fantomens skratt hörs i bakgrunden. Nu är jag glad i sinn! Hahahahahakvack kvack kvack. Återigen bryts hennes röst. Takkronan svajar farligt och ljusen i den blinkar, Fantomens skratt blir mer och mer fanatiskt.. Fantomens röst: Se, hon sjunger så att taket trillar ner! **** Carlotta går av scen, och takkronan lugnar ner sig när André annonserar att Christine skall sjunga Grevinnans roll under resten av föreställningen. Medan hon förbereder sig ges baletten ur akt tre. Medan balettflickorna dansar syns Fantomens skugga i bakgrunden och plötsligt faller Buquets hängda kropp ner på scen. Kaos utbryter. Christine: Raoul! Raoul! Raoul: Christine, följ med mig! Christine: Nej, vi måste upp, upp på taket, där är vi säkra! Firmin: Mina damer och herrar, sitt kvar på era platser, det finns ingen anledning till panik!. Det är bara en oyckshändelse, bara en vanlig olyckshändelse! Scen 10 Utspelar sig på Operans tak. Raoul: Säg varför sprang vi? Christine: Låt mig få stanna! Raoul: Vi måste ner. Christine: Han tar mig! Hans blick finns överallt! Raoul: Vi måste tiga.. Christine: Om så hans blick tar mig, Raoul: Med sådana tankar.. Christine: och den har dödat flera tusen män! Raoul: Glöm bort din hemska mardröm! Christine: Operafantomen kan döda Raoul: Fantomen finns i sagor. Christine: och döda igen! Raoul: Christine, det finns inga Operafantomer! Christine: Oh, Gud vem är väl han, Raoul: Oh, Gud vem är väl han, Christine: som mördar blint? Raoul: den blick du känt? Christine: Och mina flyktförök, Raoul: Det var den hemska röst, Christine: slår alltid slint! Raoul: som andas lögn. Båda: Jag ser en labyrint förgrena sig! Och känner nu att Operans Fantom finns inom mig/dig. Raoul: Det finns inga Operafantomer! Christine: Raoul, jag var där, i en underjord utan dag, i en värld där allt solsken förtärdes av mörkret, mörkret... Jag såg honom och hans hemska förstörda drag, skall jag någonsin glömma den rysliga synen? Ett vidunders ansikte såg jag i mörkret, mörkret... Men hans röst kunde fylla mig med sällsam lust och jag hörde musiken i min själ! Och musiken tog med mig högt mot skyn, och en ny värld stod öppen för min syn. Raoul: Det du såg var en dröm men inget mer. Christine: Men i hans blick såg jag blott oändlig sorg. Hans milda blick både hotande och öm. Raoul: Christine, Christine... Fantomens röst: Christine.. Christine: Vad var det? Raoul: Tala ej om mörkret, glöm bort hur rädd du var. Hör på, jag kan förklara, här hotar ingen fara. Låt mig bli din frihet, din sol som lyser klar. Hos mig kan inget hända, ditt lugn skall återvända. Christine: Säg att du vill ha mig hos dig alltid, säg att sommaren kommer inom kort. Lova mig att alltid finnas hos mig, lova mig att alltid ha mig kär, det är allt vad jag begär! Raoul: Låt mig bli din morgon, när nattens skuggor flyr. Låt mig lysa framför dig, när mörka makter stör dig. Christine: Jag vill känna frihet, vill se hur dagen gryr. Följ med, bara följ med mig, beskydda mig och led mig. Raoul: Så tag min kärlek och min tro för alltid. Låt mig ta dig från din ensamhet. Lova mig att alltid följa med mig, följa mig, vart vägarna än bär! Christine, det är allt vad jag begär! Christine: Vill du lova mig din tro och kärlek? Säg ett ord och jag skall följa dig! Båda: Dela natt och dag med mig för alltid! Christine: Om du älskar.. Raoul: Jag älskar dig! Båda: Kärlek, det är allt vad jag begär! De kysser varandra. Följa mig, vart vägarna än bär! Kärlek, det är allt vad jag begär! Christine: Jag skall gå, de undrar var jag är. Vänta på mig! Raoul: Christine, jag älskar dig! Christine: Hämta dina hästar och spänn dem för din vagn. Raoul: Följ med, inget kan hända! Christine: Mitt lugn skall återvända. Gömd bakom en av takets prydnader har Fantomen hört allt som Christine och Raoul sagt till varandra. Fantomen: Jag gav dig musiken, och din sång fick liv. Och nu har du förrått mig, förnekat och försmått mig. Han blev helt förtrollad av din sköna sång. Christine.. Christine.. Raoul/Christine: I kulisserna. Vill du lova mig din tro och kärlek? Säg ett ord och jag skall följa dig. Dela natt och dag med mig för alltid.. Fantomen: Du skall ångra att du inget lärt! Minns vad Fantomen har begärt! Vi är åter nere på Operans scen. En av föreställningarna av "Il Muto" är just slut och Christine som Grevinnan och de andra tackar för applåderna. Fantomen syns högt under taket, och så sågar han av repet till takkronan och den kraschar ner på scen framför Christines fötter. Fall! Akt 2 Scen 1 Det ¤r nyҐrsafton och maskeradbal. Sex mҐnader har gҐtt sedan Fantomen senast visade sig. Operans entr©trappa ¤r full av g¤ster i olika kostymer. De tvҐ operadirektærerna kommer in kl¤dda i likadana sl¤ngkappor och dædskallemasker. Andr©: Monsieur Firmin? Firmin: Moniseur Andr©? Firmin: Andr©, det blir en kv¤ll att minnas! Andr©: VҐr færsta stora nyҐrsfest! Firmin: Drick ett glas, sjung en sҐng! Andr©: Fær en bra s¤song! BҐda: SkҐl fær oss! Firmin: Det ¤r dumt att s¤ga sҐ, men Herr Fantomen borde vara hedersg¤st! Kær: Makerad! Vilken brokig kavalkad. Maskerad! Gæm ditt ansikte sҐ att ingen ser dig. Maskerad! Bakom maskernas fasad. Maskerad, Titta, d¤r stҐr en annan mask bakom dig. En peruk, lite f¤rg, kung och narr, troll och dv¤rg, musikant, elefant, sҐ groteskt och burleskt. Ansikten, snurrar runt, snurrar runt, i en lustig figur, som i en karusell! Se sҐ k¤ckt, blҐa lҐr, se sҐ fr¤ckt! Se pҐ Fan, vilken dr¤kt, katt och clown, spader knekt! Ansikten, det ¤r fær mig, det ¤r fær dig, tills vi drunknar i ljus och musik! Raoul/Christine: Men vem ¤r vem ikv¤ll? Alla: Maskerad! Det ¤r f¤rgernas kaskad! Maskerad! Kom och se pҐ ett bl¤ndande spektakel! Maskerad Se figurernas parad! Maskerad! Som ett farligt bæljande mirakel. Maskerad! Vem kan ligga i færsҐt? Maskerad! Dælj ditt ansikte under rouge och puder! Maskerad! N¤r som gl¤djen slҐr pҐ stort! Maskerad! Mme Giry: Vilken kv¤ll! Meg: Maskerad! Andr©: Man blir glad! Firmin: Man blir stolt! Hela stans societet. Carlotta: Allihop kan jag se. Mme Giry/Meg: Nu kan jag vara lugn. Andr©: Sex mҐnader... Piangi: Jag ¤r glad! Carlotta: Jag ¤r næjd! Andr©/Firmin: Vilken himelens fræjd! Mme Giry/Meg: Och vi kan andas ut! Carlotta: Inga brev! Piangi: Ingen skr¤ck! Mme Giry: Ta ett glas. Andr©: Drick en skҐl, fær vҐr n¤sta succ©! Firmin: Och nya takkronan med! Firmin: Sex mҐnader! Mme Giry: Jag ¤r glad! Meg: Det k¤nns skænt! Andr©/Firmin: Vilken l¤ttnad! Andr©: Och vilken maskerad! Christine: T¤nk pҐ det, en hemlig færlovning. Se h¤r stҐr din brud! T¤nk æver det. Christine visar upp færlovningsringen som hon b¤r i ett halsband. Raoul: Men varfær sҐ hemligt? Sk¤ms du infær Gud? Christine: S¤g inte sҐ.. Raoul: Men du ¤r fri! Christine: Vi v¤ntar lite till. Raoul: N¤r skall det bli? Kan en færlovning vara ett brott? S¤g Christine, vad ¤r du r¤dd fær? Christine: Gr¤la inte... Raoul: Inte gr¤la... Christine: Tro pҐ mig... Raoul: Vad svarar jag... BҐda: Du færstҐr i sinom tid! Alla: Makerad! Vilken brokig kavalkad! Maskerad! Gæm ditt ansikte sҐ att ingen ser dig. Maskerad! Bakom maskernas fasad. Maskerad! Titta d¤r stҐr en annan mask bakom dig. Maskerad! Se figurernas parad! Maskerad! Kom och se pҐ ett bl¤ndande spektakel! Maskerad! Vilken f¤rgernas kaskad! Maskerad! Drick en skҐl fær færvandlingens mirakel! Plætsligt avstannar all aktivitet. L¤ngst upp i trappan stҐr Fantomen i ræda kl¤der och med en dædskallemask fær ansiktet. LҐngsamt gҐr han ner fær trappan. Fantomen: Vad ni tystnade Messiurs! Trodde ni att jag var borta fær gott? Har ni saknat mig Messiurs? Jag ¤r f¤rdig med en opera. Ni skall fҐ ett partitur- "Don Juans Triumfer" Han kastar ett tjockt noth¤fte till Andr©. I rollbes¤tting och regi skall jag instruera er. Det kan ju h¤nda v¤rre ¤n att lampor faller ner! Han gҐr fram till Christine och sliter kedjan med ringen frҐn hennes hals. Sedan færsvinner han spҐrlæst. Du ¤r bunden till mig, du skall sjunga fær mig! Scen 2 **** Raoul misst¤nker att Mme Giry vet mer om Fantomen ¤n hon vill s¤ga. Han ævertalar henne att s¤ga vad hon vet. Och hon ber¤ttar att fær mҐnga Ґr sedan var det en resande cirkus i Paris. Bland attraktionerna fanns en groteskt vanst¤lld man, inst¤ngd i en bur som ett djur. Han var deformerad ifrҐn fædseln, och man sa att han var ett underbarn, musiker, arkitekt, trollkarl. Man sa att han hade byggt en spegellabyrint Ґt Shahn av Persien. Men sҐ en dag rymde han, man letade men hittade honom aldrig. Det sades att han var dæd. Alla glæmde honom utan Mme Giry. Fær i mærkret pҐ Operan har hon sett honom igen... Scen 3 Direktærernas kontor. Andr©: Avskyv¤rt! Vilket partitur! Firmin: Det ¤r avskyv¤rt! Andr©: Det ¤r musik fær djur! Firmin: Det ¤r galenskap om ni frҐgar mig! Andr©: Vilken galenskap! Firmin: Skall vi s¤ga nej? Andr©: T¤nk pҐ nya takkronan! Firmin: Titta nu, vad skriver han? Andr©: "Ett rҐd som g¤ller min orkester, vi mҐste ha en ny fagott. En trombon lika sҐ och en falsk oboe, eller tvҐ. De kan lika bra fҐ sparken, de kan varken spela riktigt eller flott." Firmin: "Firmin, vad g¤ller sj¤lva sҐngen, sҐ bær de flesta i er kær, fҐ en grundlig lektion i att hҐlla ton. LҐt de andra, som har v¤rre brister bli statister, som man ser men inte hær!" Carlotta och Piangi rusar in. Carlotta: Skamligt! Firmin: Vad ¤r det nu? Carlotta: Ingeting mindre ¤n skamligt! Firmin: Signora, s¤g.. Andr©: Vad ¤r det nu dҐ? Carlotta: Min roll har ju knappt en replik! Andr©: Signora, hær nu.. Piangi: Det ¤r sk¤ndligt! Firmin: Nej, hær pҐ den! Piangi: Har nҐgon sett nҐgot sҐ sk¤ndligt! Firmin: Færsæk færstҐ.. Andr©: Signor, Signora.. Carlotta: Jag lever ¤ndҐ helt fær min konst! Piangi: Om detta nu skall kallas fær konst. Carlotta: Ha! Christine och Raoul kommer in. Se, vҐrt lilla fynd. Firmin: Det ¤r er vi v¤ntar pҐ, Fræken Daa©. Andr©: Ni har just fҐtt den stærsta rollen i "Don Juan". Carlotta: Christine Daa©? Hon har ju ingen ræst! Firmin: Men Signora! Raoul: DҐ gҐr ni med pҐ kraven? Carlotta: Hon b¤r skulden.. Andr©: Men vi har ju inget val! Carlotta: Hon har intrigerat! Christine Daa©! Christine: Hur tærs ni? Carlotta: Jag vet sҐ v¤l. Christine: Ni gamla h¤xa, hur tærs ni? Carlotta: Jag ¤r inte blind. Christine: Det ¤r inte mitt fel, jag sj¤lv har ingen del i det h¤r! Firmin: Christine, jag tror er. Andr©: Men varfær? Piangi: Vad sa hon nu? Firmin: Ni v¤ljer sj¤lv, men s¤g, varfær? Carlotta: Hon hoppar av! Andr©: Men t¤nk pҐ plikten! Christine: Jag gær det inte, plikt eller ej! Raoul: Chrstine, Christine, de kan inte tvinga dig. Mme Giry kommer in. Mme Giry: H¤r har jag en order till. Hon æppnar brevet och l¤ser. "Till min k¤ra personal, repetitionsarbetet kr¤ver instruktion. Carlotta ¤r ett.. Fantomens ræst: ...hopplæst fall. Kan ni l¤ra henne ræra sig normalt? VҐr Don Juan ¤r allt fær fet, fær en man i Piangis Ґr ¤r sҐdant fatalt. Direkrærerna bær helst enbart ¤gna sig Ґt administration. Och vad Christine betr¤ffar.. Hon gær sitt allra b¤sta, hon har ræst och scenisk vana. Men forcerad ibland, vill hon l¤ra sig mera, fҐr hon Ґter studera fær sin Herre, sin Herre. Er ædmjuke tj¤nare... Mme Giry: ...och „ngel." Christine: Jag kan inte. Jag gær det inte! Raoul: Vad jag var dum! Men fær vҐr slutliga strid har jag planen klar. H¤r har vi en chans att bli av med vҐr Fantom! Andr©: Ber¤tta! Firmin: Vi hær. Raoul: Vi skall s¤tta upp hans "Don Juan". och dҐ har vi ett trumfkort kvar. Fær om Christine ¤r med, finns han s¤kert i loge fem. Andr©: Och dҐ lҐser vi bara dærren. Firmin: Och sҐ st¤ller vi dit en vakt. Raoul: Och han skall ha pistol. Raoul/Andr©/Firmin: Och vҐr Fantom kan h¤lsa hem! Mme Giry: Farligt! Andr©: Jag undrar det... Firmin: Ifall det gҐr... Mme Giry: Det ¤r farligt! Andr©: Han skall bli fast! Mme Giry: Færsæk att tro mig, det slutar aldrig hans tyrani! Firmin: Skæt ni baletten! Raoul: Men hj¤lp oss! Mme Giry: Færsæk færstҐ.. Raoul: LҐt bli att skr¤mma oss, Raoul/Firmin/Andr©: Hj¤lp oss! Giry: Hær nu pҐ! Raoul/Firmin/Andr©: Var inte blygsam. Raoul: Ni bҐda ¤r visst i maskopi! Mme Giry: FærlҐt mig, men ni borde t¤nka pҐ att han mærdat en gҐng och kan mærda tvҐ! Andr©/Firmin: Nu skall den skurken minsann fҐ! Carlotta: Hon har drivit fram det! Christine! Hon har intrigerat! Piangi: Det ¤r sant! Christine Daa©! **** Gr¤let forts¤tter. Carlotta/Piangi: Gran Dio! Che imbroglio! Andr©/Firmin: Nu skall han bli fast! Christine: Ett ord till och jag blir galen! Jag ¤r r¤dd Raoul, lҐt mig fҐ slippa! Jag ¤r vettskr¤md, tvinga mig inte att offra mig! Han tar mig, jag vet och sҐ skiljs du och jag Ґt fær all evighet. Natt och dag fҐr jag vara pҐ min vakt. Om han finner mig slutar det aldrig, jag kommer att alltid færbli i hans makt! Jag kommer att alltid færbli i hans makt! Carlotta: Hon ¤r inte klok! Raoul: Du sa ju sj¤lv, han ¤r m¤nniska liksom vi. Han mҐste dæ annars blir du aldrig fri. Christine: Jag gҐr bara runt och kommer ingenstans. Skall jag nu riskera livet fær att ha en chans? Han gav mig ræst och sҐng, jag mҐste vara lojal! „r jag hans egendom och har jag nҐgot val? Han h¤mnas utan nҐd och mærdar med sin blick! Jag tærs ej s¤ga nej, men ænskar att det gick. Oh, Gud i himlen s¤g, vad hemskt som v¤ntar mig? Det ¤r Fantomens opera. Raoul: …h, Christine jag færstҐr sҐ v¤l din skr¤ck, men allt vҐrt hopp och all vҐr r¤dding ¤r du nu! –verv¤ldigad av k¤nslor flyr Christine. Christine! SҐ, det blir krig, men den h¤r gҐngen, k¤re v¤n, kommer katastrofen att drabba er! Scen 4 Repetition fær Don Juan. Christine har gҐtt med pҐ att spela huvudrollen. Reyer leder repetitionen vid sitt piano. Reyer: Signor Piangi- Don Juan. Lyssna, sҐ h¤r skall det vara. "Akta er noga fær Don Juan!" En gҐng till, tack. Piangi: Sjunger fel. Akta er noga fær Don Juan! Reyer: Ja, signor Piangi. Det var n¤stan r¤tt, men inte riktigt. "Akta er nog, nog, nog... Piangi: Fel igen. Akta er noga fær Don Juan! Carlotta: Han sjunger det b¤ttre, han fҐr det Ґtminstone att lҐta som musik. Mme Giry: Skulle Signora vҐga s¤ga det d¤r i kompositærens n¤rvaro? Carlotta: Kompositæren? Han ¤r inte h¤r och om han vore det skulle jag... Mme Giry: Hur vet ni att han inte ¤r h¤r? Reyer: Signor Piangi, vi tar det en gҐng till. Efter sjunde slaget. Fem, sex, sju... Piangi: Akta er noga fær Don Juan! Fortfarande fel. Carlotta: Ah, pié non posso! Kallar ni detta fær en repetition? Mme Giry: Ha tҐlamod. Carlotta: Det ¤r ¤ndҐ ingen som hær om det ¤r r¤tt eller fel! Ingen bryr sig om det ¤r r¤tt eller fel! Mme Giry: Man mҐste ¤ndҐ respektera tons¤ttaren. Reyer: Mina damer och herrar, fҐr jag be om lite uppm¤rksamhet! Carlotta: Akta er noga fær Don Juan! Reyer: Madame Carlotta, ni vet b¤ttre ¤n att.. Plætsligt bærjar pianot att spela av sig sj¤lvt. Alla utom Christine, stirrar pҐ det och bærjar sjunga som i hypnos. Hon gҐr ist¤llet d¤rifrҐn, som i trance. **** Christine: Han kom till mig en natt, som i en dræm. hans ræst var manande, men ¤ndҐ æm. Lilla Lotte, gҐr och t¤nker pҐ allt och inget. Hennes far lovade s¤nda Musikens „ngel till henne. Hennes far lovade, hennes far lovade... Scen 5 PҐ kyrkogҐrden d¤r Christines far ligger begravd. Christine: Du min far, var allt jag ¤gde, du var alltid med mig. Du den enda v¤n jag hade, skulle æverge mig! Om du bara vore h¤r hos mig, om du vore h¤r igen. Ofta ¤ndҐ k¤ndes det sҐ, som om du levde ¤n! FҐr jag aldrig se dig h¤r igen, aldrig lyssna till din ræst. Tanken pҐ dig færlamade mig trots att den gav mig træst. Klockors klang och marmor¤nglar, kyliga och hҐrda passar inte minnet av dig. Det som jag vill vҐrda. …r efter Ґr fæll ingen tҐr, lҐt det færflutna dæ! Om du bara vore h¤r igen, sҐ vi kunde ta farv¤l. Hj¤lp mig bli fri, hj¤lp mig att fly, lҐt mig fҐ sjunga sj¤lv! Inga minnen mer, ingen hemlig tҐr, ingen Ґterblick mot færspillda Ґr. Hj¤lp mig ta farv¤l! Fantomen stiger fram bakom korset pҐ graven. Fantomen: Hj¤lplæsa barn som vilset vandrar, sæker du min ledning? Christine: „r du min far, ¤r du Fantomen? Vem eller vad ¤r du? Fantomen: K¤nner du inte din „ngel. Christine: Suckar av sorg och ¤ndlæs v¤ntan, hær jag i din viskning. Fantomen: Du har gҐtt l¤nge i kælden, vandrat lҐngt bort ifrҐn mig. Christine: „ven om sj¤len gær motstҐnd... Fantomen: Jag ¤r h¤r... BҐda: Du/Jag skall lyda mig/dig! Jag/Du ¤r din/min „ngel, du/jag var trolæs, skænhetens v¤rld svek du/jag. Du ¤r min „ngel, svik mig inte! Kom till mig nu „ngel! Fantomen: Jag ¤r din Herre och „ngel! Kom till din Herre och „ngel! Christine gҐr fram mot Fantomen, n¤r Raoul dyker upp. Raoul: Sl¤pp henne, hon har sin frihet nu, sl¤pp henne! Det d¤r ¤r lænlæst, aldrig nҐgonsin skall hon bli er! Christine, du mҐste tro mig, det d¤r ¤r inte din far! Vid Raouls skrik v¤cks Christine ur trancen och tar sydd hos honom. Fantomen tar fram en stav med en dædskalle pҐ som slungar eldklot mot Raoul som gҐr fram mot honom. Fantomen: Bravo Monsieur, ni talar sҐ v¤l... Raoul: Mer konster, Monsieur? Fantomen: LҐr se, Monsieur, hur lҐngt ni tærs gҐ! Raoul: Mer svek, mera vҐld? Christine: Nej Raoul! Fantomen: Det ¤r bra, det ¤r bra, Monsieur! Kom hit fҐr ni se! Raoul: Som fҐnge kommer hon aldrig att ¤lska er! Christine: Ni fҐr inte! Fantomen: Jag ¤r h¤r, Monsieur! Jag, Dædens „ngel! Kom, kom, Monsieur, inte stanna, inte stanna! N¤r Raoul bærjar komma farligt n¤ra Fantomen, rusar Christine fram och drar undan honom. Tillsammans ger de sig iv¤g frҐn kyrkogҐrden. GҐ inte! SҐ! DҐ blir det krig, mot er, bҐda tvҐ! Scen 6 **** Det ¤r pҐ dagen innan premi¤ren av "Don Juan". Operacheferna, Raoul och nҐgra poliser gҐr igenom kv¤llens plan. Polisen blir instruerad att skjuta fær att dæda om han fҐr ett rent skott pҐ Fantomen. Men plætsligt hærs Fantomens g¤ckande ræst frҐn flera olika hҐll i salongen. Tillslut blir polisen sҐ færvirrad att han skjuter ett skott mot loge fem. Raoul bærjar sk¤lla ut honom n¤r Fantomens ræst avbryter honom och ænskar dem lycka till i jakten pҐ honom och med premi¤ren pҐ kv¤llen. Scen 7 Premi¤r fær "Don Juan". Piangi spelar Don Juan och Christine spelar Aminta. Carlotta och kæren inleder færest¤llningnen. **** Don Juan: Passarino, trogne v¤n, Ґter till vҐr plan igen. Passarino: Flickan tror att jag ¤r ni, ni ¤r betj¤nt och jag Don Juan. Don Juan: Hon har aldrig anat att det var jag som var færkl¤dd. Nu tror hon att jag ¤r du och behæver inte alls vara r¤dd. Vi skall festa natten lҐng, dricka tills mitt vin ¤r slut. Och d¤r vinet har gҐtt in, gҐr allt st¤ndigt hedern ut. Passarino: Jag skall komma klampande, slҐ i dærren och lҐta str¤ng. Don Juan: Oj, var skall vi gæmma oss? Ingen fara i min s¤ng. Passarino: DҐ har den stackarn ingen chans. Don Juan: Ta min mantel, hatt och frack, t¤nk dig vilken natt! Om bara jag kan hҐlla mig fær skratt! Don Juan tar pҐ sig Passarinos stora kҐpa. Sedan gҐr han bakom s¤ngens stora draperier. Aminta kommer in. Aminta: Hon t¤nkte blott pҐ næjen som har gҐtt. Hon dræmde likt om k¤rlek som bestҐtt. Passarino: Husbond? Don Juan: Passarino, gҐ din v¤g! Jag har gillrat en f¤lla och v¤ntar pҐ rov. Don Juan kommer ut pҐ scen igen. Han har pҐ sig den stora kҐpan som t¤cker hela kroppen, inklusive huvudet och ansiktet. Du har kommit, lockad hit av en dunkel drift. Driven hit av en ænskan som hittills har slumrat, slumrat. Jag har fært dig till ett k¤rlekens paradis, du ¤r inom dig helt i mitt vҐld, du har slutat færsvara dig, givit dig Ґt mig, och nu ¤r du h¤r med mig ensam. Och du har best¤mt dig, best¤mt dig. Nu ¤r sista gr¤nsen nҐdd, och æverstigen. Nu finns h¤r ingen Ґterv¤ndo mer. H¤r finns inga om och men, h¤r stannar tiden. Och ingenting kan hejda det som sker, beskriv ditt lҐgande beg¤r, beskriv den eld som allt fært¤r, beskriv de fræjder vi skall njuta. Hit har vi nҐtt fram till sist, till sista træskeln. Det svunna blir en dræm vi inte minns, n¤r ingen Ґterv¤ndo finns. Aminta: Du har fært mig till den stund dҐ min sҐng blir stum Till den stund dҐ min ræst bara sviker och tystnar, tystnar. Jag har lytt dig, driven av inre kraft. Fær min syn har jag sett vҐra kroppar færenas, i lustans extatiska famntag och nu ¤r jag h¤r med dig ensam, och jag har best¤mt mig, best¤mt mig. Nu ¤r sista gr¤nsen nҐdd och æverskriden, færsent fær all besinning och reson. Nu finns ingen tvekan mer, nej, blott en frҐga, hur l¤nge skall vi tygla vҐr passion? N¤r skall vҐr ҐtrҐs raseri, n¤r skall den glæd vi plҐgas i, fҐ flamma upp i eld och lҐga? BҐda: Hit har vi nҐtt fram till sist, till sista træskeln, n¤r bron vi passerat brinner ner, finns ingen Ґterv¤ndo mer. BҐde polisen, operadirektærerna och Raoul m¤rker att det ¤r nҐgot med Don Juan som inte st¤mmer. Christine vet det ocksҐ. Don Juan: Tag min k¤rlek och mitt liv fær alltid, hj¤lp mig, led mig frҐn min ensamhet. Han ger Aminta en ring som hon s¤tter pҐ sitt finger. Lova mig att alltid vara hos mig. Lova mig att alltid ha mig k¤r! Christine, det ¤r allt vad jag beg... Christine drar av Don Juan kҐpan och vi fҐr se att det ¤r Fantomen som gæmmer sig d¤r under. Sedan drar hon av honom masken ocksҐ och visar alla hans ansikte. N¤r polisen stærtar upp pҐ scen sveper han sin mantel om henne och færsvinner. Meg drar draperierna frҐn s¤ngen och d¤r ligger Piangis strypta kropp. Andr©: Herre Gud, Herre Gud! Firmin: Andr©, vi ¤r ruinerade, Andr©! Carlotta: Vad ¤r det som har h¤nt? Ubaldo! …h, min ¤lskling! Mme Giry: Greve de Chagny, fælj med mig! Jag vet var han finns! Raoul: Kan jag lita pҐ er? Mme Giry: Monsieur, ni mҐste! Kom ihҐg, hҐll upp ena handen mot er kind! Raoul: Varfær det? Mme Giry: T¤nk pҐ snaran, færst Buquet och sedan Piangi! Meg: Jag fæljer med! Mme Giry: Nej, Meg, du stannar h¤r! Gær som jag sagt Monsieur, och skynda pҐ annars kommer vi færsent! Poliserna, delar av ensambeln och Meg ger sig ocksҐ av pҐ jakt efter Fantomen. Scen 8 Fantomen stakar bҐten æver sjæn sҐ fort han kan. Fantomen: Ner igen till min sm¤rtas mærka f¤ngelse, ner igen till mitt ædes trҐnga cell! Ner l¤ngs v¤gen som till helvetet b¤r! Varfær mҐste just jag færvisas hit ner och hҐllas gæmd? Bara fær ett vanst¤llt ansiktes skull ¤r jag færtappad och færdæmd! Mobben: I kulisserna. Vi mҐste finna honom h¤r nҐgonstans! Fantomen: Skydd som pesten æverallt, mætt av skr¤ck och raseri! Ingenstans ett v¤nligt ord, aldrig nҐgon sympati! Christine, Christine, varfær? Varfær? BҐten færsvinner utom synhҐll, medan Raoul och Mme Giry kommer fram till sjæn. Mme Giry: HҐll upp ena handen mot er kind. Raoul: Ena handen mot min kind. Mobben: I kulisserna Ena handen mot din kind. Mme Giry: Han bor pҐ andra sidan sjæn, Monsieur. L¤ngre ¤n sҐ h¤r vҐgar jag inte gҐ. Raoul: Madame Giry, tack! Han hoppar i vattnet och simmar efter bҐten. Mobben: I kulisserna Vi mҐste finna honom h¤r nҐgonstans, vi mҐste finna honom h¤r nҐgonstans! Ge inte uslingen den minsta chans! Nu skall den mærdaren, fҐ stҐ sitt kast! Och Operafantomen skall vi ta, han skall bli fast! H¤r finns visst Operafantomen, h¤r finns nog Operafantomen! Scen 9: Fantomen och Christine har kommit fram till hans gæmst¤lle. Christine: Har du sl¤kt till sist din vidriga tærst i blod? Vad skall jag bli ett rov fær din kættsliga lust? Fantomen: Det æde som dæmt mig att vada i blod, færnekar mig ocksҐ min kættsliga lust. Mitt ansikte, færvridet- vҐr k¤rleks færd¤rv! Nej, inte ens min egen mor hæll av mig. Och masken blev det enda som hon gav mig. –mka inte mig, t¤nk pҐ vad som h¤nder dig, leva samman med det h¤r i evighet! Christine: Jag fruktar ej, ditt anlete som du dæljt. Nej, blott din sj¤l, din færvridna karakt¤r! Raoul kl¤ttrar upp ur vattnet, men gallergrinden ¤r f¤lld, sҐ han kommer inte in till Fantomens gæmst¤lle. Han ser inte heller Christine. Fantomen: Se, jag tror minsann, vi fҐr besæk! Christine: Raoul! Fantomen: Nej, men ser man pҐ, en sҐdan angen¤m visit! Jag ¤r riktigt glad att se er h¤r. Jag hoppades, Monsieur, att ni skulle hitta hit! Raoul: Sl¤pp henne, gær vad ni vill, bara sl¤pp henne! Færsæk færstҐ oss! Fantomen: …h, hær sҐ passionerat han ber! Christine: …h, nej det ¤r lænlæst! Raoul: VҐr k¤rlek, betyder den inget alls? SҐ var barmh¤rtig! Fantomen: Var det nҐgon som var barmh¤rtig mot mig? Raoul: Christine, Christine, lҐt mig se henne! Fantomen gær en gest och gallergrinder æppnar sig. Raoul rusar geanst in och tar Christine i sina armar. Fantomen: VarsҐgod! H¤r! Monsieur, ni ¤r v¤lkommen, trodde ni att hon for illa? Tror ni hon skulle straffas, n¤r skulden ¤r er?! Raoul ser inte att Fantomen nalkas honom bakifrҐn och plætsligt ¤r han fast i Fantomens snara. Men Fantomen drar inte Ґt helt och hҐllet, Raoul kan fortfarande andas. H¤mta era h¤star nu, hҐll upp en hand emot kinden om ni kan! Bara Christine kan r¤dda er med sin k¤rlek! Till Christine. Fly med mig h¤rifrҐn, Kæp hans liv med din k¤rlek Om du s¤ger nej, betyder det hans dæd. Det ¤r ditt val, nu finns ingen Ґterv¤ndo mer! Christine: Du kunde fҐtt færstҐelse och stæd! Men nej, jag kunde se dig dæd! Raoul: Christine færlҐt mig, Ґh, færlҐt mig! Jag gjorde allt och ¤nnu mer færg¤ves... Christine: Farv¤l, du min idol och falske v¤n, jag som har sett alla illusioner krossas! Fantomen: Færsent fær alla r¤nker och færsent fær bæner! Raoul: „lska honom och mitt liv ¤r æver! Fantomen: H¤r færsvinner ord pҐ nytt, færsent fær motstҐnd. Raoul: Vad du ¤n gær ¤r segern ¤ndҐ hans! Fantomen: Vad ni ¤n gær sҐ har ni ingen chans! DҐ æverger du mig igen, och ser din ¤lskare bli h¤ngd! Raoul: Skall jag bli hj¤lpt av hennes lægner? Fantomen: Hit har vi nҐtt fram till sist, till sista træskeln. Raoul: Jag ville bara hj¤lpa! Christine: Min „ngel.. Fantomen: Nu finns ingen Ґterv¤ndo mer! Christine: Du bedrog mig, jag som var helt v¤rnlæs! Fantomen: Du frestar mitt tҐlamod! Gær ditt val! Christine: Du som har levt h¤r i mærkret, det ¤r sҐ lite du vet. Gud, hj¤lp mig riva ner muren till din ensamhet! Hon gҐr fram till Fantomen och kysser honom l¤nge mitt pҐ munnen. Raoul ser pҐ med fasa och vantro. Mobben: I kulisserna. Fælj efter mærdaren, nu ¤r han fast! Fantomen: Ta henne! Glæm mig, glæm bort vad ni ser! Mobben: I kulisserna Vad finns det monstret? Han finns i k¤llaren! Fantomen: L¤mna mig h¤r, glæm bort vad ni ser! GҐ nu, ingen fҐr se er! Mobben: I kulisserna H¤mnas Piangi, och Joseph Buquet! Fantomen: Kom ihҐg, bara tig med vad ni vet! Den „ngel ni k¤nt skall bli er hemlighet! Mobben: I kulisserna Nu skall den mærdaren fҐ stҐ sitt kast! Fantomen: GҐ! GҐ nu och l¤mna mig! Christine och Raoul ger sig av med bҐten. Fantomen sjunker ihop pҐ golvet och speldosan bærjar spela. Maskerad. Vilken brokig kavalkad. Maskerad. Dælj ditt ansikte sҐ att ingen ser dig... Christine kommer tillbaka och utan att s¤ga ett ord drar hon av sig ringen, som hon fick av honom under "Don Juan", och ger den tillbaka till honom. Sedan gҐr hon igen. Christine jag ¤lskar dig... Han ligger grҐtande kvar pҐ golvet. Christine och Raoul syns i bakgrunden. Han stakar bҐten mot friheten. Christine: S¤g du lovar mig din tro och k¤rlek. Raoul: S¤g ett ord och jag skall fælja dig. Christine: Dela natt och dag med mig fær alltid. Fantomen: Bara du gær sҐngen skæn och rik! Det ¤r slut med nattens h¤rliga musik! Samtidigt som mobben och Meg kommer kl¤ttrande nerfær gallergrinden gҐr Fantomen fram till sin tronliknande stol och sveper in sig i sin sl¤ngkappa. N¤r Meg n¤rmar sig tronen færsvinner han och l¤mnar bara kvar den vita masken.